Saknar dig!
Saknar dig!
Det var helt mörkt ute och hon såg nästa ingenting. En
gammal änka var klädd i en vit randig klänning och satte sig bredvid
köksfönstret. Hon tittade på det hårda regnet och hon visste inte när det
skulle sluta. Massor av gula löv låg i trädgården. Hon hörde vinden som strök
på taket. Hon var inte rädd för ovädret eller hon brydde inte sig om det.
Eftersom hon väntade på sitt barn. Det skulle komma roligt idag.
”Idag är den 20 september för 35 år sedan föddes Erik, min
käraste pojke” sa den gamla kvinnan. Hon steg upp tidig på morgonen. Sen hade
hon bakat en äpplepaj och en massa bullar. Eva visste att hennes son gillade
alla desserter som hon bakade. Ett gammalt bord som hade hög ålder täcktes av
en vit duk. Hon ställde fram pajen och kakorna kl. 15. Då var allting färdigt.
Hon väntade på Eriks familj, tiden gick klockan blev 18.00. Hon gick runt inom
hus, såg hon på väggarna i vardagsrummet hängde Eriks tavlor. Hon såg dem med
stora tårar rinnande på kinderna. Henne tårar i ögonen berodde på att hennes
barn hade dött. Eva mindes plötsligt att han hade dött många år tidigare under
tiden ringde telefonen.
- Eva,
sa den gamla kvinnan. Hon visste inte vem som ringde när hon
Hörde ljudet kände hon bättre.
- Hej
farmor, jag saknar dig, Vi är snart framme, mamma väntar på att regnet ska
sluta. Kan du vänta på oss? Sa, Elsa som var 5 gammal.
- Jodå,
jag väntar på er, sa Eva.
- Hej
då, sa Elsa.
Hon satte sig på samma stol och hennes hjärta var krossad.
Tårar rann nedför hennes kinder. ”Jag kunde inte förstå att min son inte fann
kvar i livet”. Det ringde på dörren och hon torkade tårarna innan hon öppnade.
”Hej Farmor, har du saknat mig?” sa den lilla flickan och gav henne massor av
kyssar och en stor kram. Elsa fortsatte fråga ”Varför gråter du farmor? Jag och
mamma är här nu” sa Elsa. ”Jag saknar er bara” sa Eva till barnbarnet. ”Du
behöver inte tänka på det” sa svärdottern. Nina hade brunt långt hår och blåa
ögon. Elsa var inte särskild lik Nina utan liknade mer sin far. Flickan var
lång och hade ett fint runt ansikte. Det gjorde att Eva saknade sin son varje
gång hon såg på Elsa. ”Vi kom för att hämta dig.” sa svärdottern. ”Vi har köpt
fina blommar” De hade varit på Eriks grav den 20 varje månad. Graven var blöt
och täckt löv. Det påverkades från storm. Runt graven var det planterat många
fina blommor. ”Eva, vill du lägga blommorna på Eriks grav?” frågade svärdotter.
Eva hade lämna en blomma på stenen och tårarna rann igen. Flickan gav henne en
lång kram. ”Farmor du har mig” sa den lilla flickan.
”Du är alltid i mitt minne. Jag saknar dig, Erik” sa Eva.
Jag studerar skriva noveller i lektionen.
