Den gången blev jag riktigt rädd

Den gången blev jag riktigt rädd

När jag var 15-åring och bodde i Thailand hos mina föräldrar i ett skönt hus som ligger i en liten by på landet. Jag är en känslig och generös person. Min pappa heter Muay som är en snäll händig och rolig man därför jag gillar att vara med honom. Han är lång och liten så jag liknar min pappa. Jag tyckte om att göra saker med min pappa. När jag kom tillbaka till skolan brukade jag hjälpa honom att fixa vårt gamla hus eller vår underbara gård som har många olika sorter blommor och träd.

En dag, jag tror det var 2002, skulle min pappa byta nya hustak som låg på bakom huset. Så när han klättrade upp på taket kom jag för att hjälpa honom. Hustaket var väldigt gammalt trots att han skulle vara där och fixa det. Jag stod nere inte långt från honom och jag var jätteorolig sen hörde jag någonting konstigt från taket. Min pappa ropade på mig: ”Klättra upp på taket”, sa han. Plötsligt föll han från taket. Hans ansikte träffade en stor sten hade inget blod men hans ansikte var helt blekt. Jag blev chockad och rädd ett ögonblick när han låg den smutsiga marken och svimmade. Jag gick direkt till honom och skakade honom. Sen ropade jag högt på hjälp. På samma gång grät jag och höll i pappa.

Under tiden vaknade han och sa till mig. ”vem är du?” Jag undrade varför min pappa inte kunde känna igen sin egen dotter. Jag grät mer och mer. Efter det skickades min pappa till sjukhuset stannade där några dagar.

Den gången blev jag riktig rädd för att förlora min pappa. Men allt gick bra. Till slut var han fullt friskt efter några månader. Jag tror att alla vill att sina kära inte ska vara med olycka. Det var svårt att förstå hur rädd man blev när man inte hade varit med om det själv.